linaforpresident

"Det får bära eller brista" Det var någon smart jävel som sa det till mig en gång. Trögtänkt som jag är, så inser jag inte allvaret i det hela förrän nu. Alldeles för sent. Situationen är ungefär som när man häller för mycket salt på maten och inte kan ta bort det. Det smakar skit men man äter det ändå. Tills det kommer till den punkten när man inser att det inte är värt det. Det är som en käftsmäll att ge upp säkerheten, men det hjälper en i längden. Jag är 21 år gammal, jag är vuxen. Jag klarar nog av en käftsmäll. Tyvärr har jag insett att "tiden läker alla sår" är bullshit. Man får läka skitet själv, sen hur man väljer att göra det är en helt annan sak. Men jag vet att jag kan. Och när allt är över kommer jag ha vuxit som människa, inse vad som är värt att satsa på(och tvärtom) och veta precis vad jag klarar och inte klarar.