linaforpresident

Ja, min första kärlek då. Om jag ska berätta hela historian så kan jag nog skriva i flera timmar. Jag väljer att inte göra det. Marcus heter han, lika gammal som mig. Vi träffades genom gemensamma vänner och allting började väl egentligen som en fyllesak. Så fort vi festade tillsammans (typ varje helg) så visste vi att vi skulle avsluta kvällen med varandra. Bekvämt men samtidigt spännande. Till sist blev vi då tillsammans och det höll väl inte så där jättelänge. Minns faktiskt inte varför det tog slut. I alla fall, vi och våra gemensamma vänner hade planerat in en resa på sommaren och första dagarna var det riktigt stelt. Men sen "hittade" vi varandra igen och fortsatte förhållandet tills vi till slut kom på att vi matchar inte så jävla bra egentligen. Det tog slut igen men historian slutar inte där heller. On and off hela tiden och så fort både han och jag är singlar så vet vi vart vi finns. Lite som en backup kan man kanske säga. Hatkärlek är nog också rätt ord. Jag kan faktiskt hitta på många ord som stämmer på honom & mig. Jag har i alla fall kommit på att det är sant, det dom säger; man glömmer aldrig sin första kärlek. Och inte heller glömmer man sin största, det är den jag har just nu. Inte första, men största.