linaforpresident

ja vart fan ska man börja. detta inlägget skulle upp för flera timmar sen men jag vet inte hur mycket jag vill berätta och hur jag ska berätta.

jag är i princip uppfostrad av en ensamstående mamma. jag har en pappa som stack när jag bara var några år gammal och det har jag väl aldrig riktigt förlåtit honom för. vet inte heller om jag någonsin kommer kunna göra det. eller jo, förlåta hade jag nog kunnat göra om han verkligen hade försökt få tillbaka mig. men glömma allting, det hade jag aldrig kunnat göra. jag har gjort många tappra försök till en far & dotter relation men det har gått åt helvete varje gång. det är inte speciellt lätt när man inte känner till hela sanningen om vad som hände för över 15 år sedan. det har varit mycket drama, skrik & gråt och jag har nog utvecklat en slags hatkärlek till min pappa. ena dagen kan jag känna starkt avsky och andra dagen kan jag göra allt för att få lite bekräftelse. allt som har hänt med honom har förmodligen haft en stor inverkan på den jag är idag.

jag känner i alla fall att hela min pappa-historia får stanna utanför bloggen. det är helt enkelt för känsligt.

när det kommer till min mamma så är hon världens bästa. vi har inte den typiska mamma&dotter relationen. vi är mer vänner vilket är på både gott och ont. mestadels gott. jag har aldrig behövt skämmas för något jag gjort, inte heller har hon dömt mig någon gång. jag älskar min mamma och tackar av hela mitt hjärta för att hon aldrig gett upp hoppet om mig. mamma; du & jag mot världen!